Haha, jag måste berätta

Det ringde en kompis till Stor i går, Linnea, och ville leka efter skolan i dag.
Jättekul tyckte jag eftersom ingen följt med oss hem direkt efter skolan förut.
Stor blev lika glad, läs uppspelt, hon med.
Jippi!
Jag och L's far kom överrens om att vi skulle mötas halvvägs när Linnea skulle hem, vi bor så nära varann så vi kan promenera tyckte jag.
Jaa, sa fadern (om än lite tveksamt)

Jag hade ju glatt berättat för Stor att det minsann va Linnea H (hennes bästis) som skulle med hem.
Snacka om att jag blev paff när jag kom hem och Linnea A sitter vid köksbordet, hon bor på andra sidan sjön så nåt promenadavstånd på 10 minuter är det inte tal om.
Jag förstår nu varför pappan ifråga lät lite undrande om överlämningen :)

Lite pinsamt och stackars Stor hade ju frågat fel Linnea i morse..

Ett gott skratt fick vi i alla fall.