Tuffast i stan

Jag måste bara berätta om
min modiga, tuffaste tjej.
Och om oss två nötter till föräldrar.
Vi fattade inte allvaret utan trodde
inte att det här skulle ske:

Men det gjorde det.
Kär räknade ner och Stor hoppade i.
När hon dök upp igen så kippade hon
efter andan eftersom det var så kallt i
vattnet. Hon blev jätterädd och lite chockad.
Upp fort som fan och hon grät och grät, länge.
Vi trodde verkligen inte att hon skulle
hoppa i, stackarn.
Hon skämdes resten av dagen, för att hon
blivit rädd tror jag, stackars lilla Stor.

Vid läggdags berättade hon att hon egentligen

inte ville hoppa i utan bara doppa tårna...

Hjärtat.