Sammanbiten,

Otroligt nervös och lite tystare än vanligt
stegade jag in på försko.. nej körskolan i går
strax innan tio.
Sista körlektionen.
Eller?
LärarLasse kastade åt mig nycklarna.
Jag trixade med säkerhetskontroller.
Inre.
Yttre (konstaterade att höger parkeringsljus INTE fungerade)
Sen körde vi runt i stan.
På landsväg.
Av- och påfarter.
Höger- och vänstersvängar.
Rubbet.
Åkte mot stan och Vägverket.
Förbi byggnadsställningar.
Ett kvarter kvar.
Mina nerver låg verkligen utanpå och total fokus.
Då.
BANG, KLONK!
LärarLasse:
Va faan??
Jag stannade.
Stressad.
Fem minuter kvar till uppkörning.
Hallå, det var jag, hörde vi uppe från taket.
Byggarbetarens häfthammarfjäder hade hoppat
ur och hamnade på biltaket.
Odds??
Nu skulle det inspekteras.
Repor?
Bucklor?
Skrivas ner telefonnummer.
Hela tiden satt jag där i bilen.
Hjärtat i halsgropen.
Nervös som fan.
Allt klart.
Vi skrattade och lättade upp stämningen.
Det blev lite "förlösande".
Sista lektionen blev liksom nåt att komma i håg.

Slappnade av lite och mötte upp min
körkortsinspektör (?)

Fortsättning följer...