Solen värmer.
Jag hör barnen.
Det låter mysigt.
Därinne sitter min lilla knodd
och äter lunch.
Jag har lämnat honom i smyg.
Vi får se hur länge det går.
Det gör lite ont i det halvt sönderstressade mammahjärtat.
Stressad över att jag vet att jag skulle behöva vara här på måndag.
Mitt jobb vill annorlunda.
Kär har ett sånt jobb som han inte kan, närsomhelst, vara ledig från.
Såna här situationer sliter mig itu.
Och ja, jag vet att barnen är allt. Men prestationsprinssessan i mig är svår att göra sig av med.
Nu ska jag styrka mig själv och peppa Liten med härliga "du klarar och kan det här" tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar