Tidigt imorse

så var Stor, Liten och Kärestan uppe.
Med tuppen.
Jag vägrar kliva upp så där tidigt.
Kär klarar inte av att ligga kvar i sängen
med Liten som snurrar runt som värsta
utombordaren.
Jag kan!
Därför går han upp och jag sover vidare.
Men så hör jag:

-Stor, titta!
-Liten kryper!!!

Då kunde inte jag ligga kvar längre!
(Kanske inte milstolpe men meterstolpe!)