Är det så?

Jag och en vän satt och filosoferade här en dag.
Vi pratade om det här med att vara här och nu.
Hur svårt det är.
Det går liksom inte bara av sig självt.
Jag kan inte i alla fall.
Måste vara askoncentrerad.
Vända tillbaka tankarna till det jag pysslar med
hela tiden.
Så här ungefär:
Jag står och diskar.
jaa, då ska jag bara diska inte göra shoppinglistor,
plocka undan grejer planera kalas eller annat som är
superduperviktigt utan jag ska BARA diska.
Om jag så skall tänka:
Nu tar jag en tallrik.
Nu diskar jag den med den röda diskborsten.
Nu sköljer jag av tallriken (sen ska jag ta glasen. Nej nej nej !
inte tänka i förtid jag är här och nu. Jag sköljer ju av en tallrik)
osv...
Vi pratade om hur våra respektive gör.
Kär han fattade inte ens vad jag menade och undrade bara
varför jag tänkte på så mycket annat.
Onödigt liksom.
Då kom vi på det.
Det här med flera bollar i luften och simultankapacitet.
Män är ju inte så superbra på det.
Verkar gälla även i detta fall.
När kär diskar så diskar han.
När han ska tänka så är det bara det han ägnar sig åt.
Han viker inte tvätt eller plockar ur diskmaskinen,
så där som jag gör.
Vi kvinnor beter oss kanske lite (nu kommer ordet) kvantitativt
och männen kvalitativt??
I just tänkandet kanske det är så, ibland.
Eller?
Jag tyckte att det var lite kul.
Det betyder ju inte att vi tjejer är sämre tänkare men
vi kanske kan lära oss att göra en sak i taget och
att var sak har sin tid.
Det är inte så dumt att tagga ner lite.
Låta de små grå få lite andrum.

Men vi kan ju faktiskt göra lite fler saker samtidigt vi kvinnor.
Så är det bara.