Saker man (jag) aldrig skall göra (igen)

Liten är sjuk, hostig. Mest på kvällarna.
I går när Kär var på träning och Liten
var kortandad, nästan astmatisk, tänkte jag
på hur det var när jag var liten.
Farmor brukade smörja ryggen och
bröstet med vicks.
I mitt minne så brukade det bli lite lättare att andas då.
Vi hade inget vicks hemma.

Jag smorde liten med apstarkt liniment.
Han skrek och jag fattade inte vad det var för fel.
Sen skrek han lite till.
Tog sig mot bröstet.
Då fattade jag.
Praktarslet.
Liten var knallröd där linimentet satt.
Jag tvättade.
Och tvättade.
Tog fram en påse med frusna majskorn.
Jag tror att det hjälpte lite, han blev lugnare i alla fall.

Kär sa, när han kom hem, att det där linimentet
var så starkt att han själv knappt kunde använda
det för det bränner så in i bängen.

Jo, jag tackar.