Här och nu

Jag jobbar på det.
Att vara här och nu.
Inte sen och där eller
där och då.
Det går sådär faktiskt.
Men de här vabdagarna
har liksom bara flutit på.
Vi har karantänat oss hemma
varit bara jag och barnen.
Inga planer.
Inga måsten.
Visst har det kliat i kroppen och
tankarna har flugit iväg.
Men på eftermiddagen i dag,
när jag var ute och skottade så
slog det mig att jag bara var.
Det var bara jag, snön och rakan.
Jag har suttit och tittat på barnen
och njutit av vilka fantastiska små
människor de är.
Vilken fin familj jag har.
Jag bara satt.
Andades och var.
Helt fantastiskt faktiskt.

Här och nu.